Skolverket om anpassade nationella prov
fredag 16 oktober 2009
Dysleximässan 16-18 okt 2009
En innehållsrik fredag i Sollentuna, Scandic Hotell, första dagen av årets dysleximässa.
Trött, kom jag in till mässans inledning (reste kl 06.00 från ett regnigt Umeå), piggnade fort till när docent Lars Melin förklarar hur osammanhängande en läsning egentligen är. Visade på hur många börjar läsa, ej i början av en text utan längre ner och sedan hoppar framåt för att stanna länge på felstavade ord. Han visade på hur komplext läsandet är och hur enormt mycket vi läser mellan raderna för att skaffa oss en helhet av en text. Det är detta som gör läsning så svårt menar Lars. Han påpekade även att det finns så många fler med läs- och skrivsvårigheter än "bara" dyslektiker tex poor readers och män som inte tycker om att läsa...., anledningen att dyslektiker uppmärksammas mer är att de är den grupp som är bäst organiserade....
Inger Tinglev från Skolverket, ansvarig för ncs (Nationellt Centrum för Språk, läs och skriv) berättade om deras uppdrag att bla "kartlägga, sammanställa och sprida information om aktuell forskning om och praktiska erfarenheter av arbete med språk-, läs- och skrivutveckling samt läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi ". Läs mer på ncs hemsida.
Inger Rålenius, Skrivknuten, FMLS, berättade om hur hon som dyslektiker (inte lat och dum) upplevde skolan, om att få diagnos vid 27 års ålder och att läsa som en 10-åring. Hon beskriver hur all kraft går till avkodning och gör att läsningen blir så engerikrävande, där sedan ingen energi finns kvar till att minnas och förstå innehållet. När det gäller stavning så är hennes teknik att lära in stavning som det stavas ej som det låter tex generad som ge-nerad ej sche-nerad.
I engelska blir knowledge lätt nollech om man ej får använda Spell Right. Samt menar hon att det inte går att "höra" om det ska vara dubbelteckning eller ej, som en del lärare tror. Att forska själv genom läsning går inte för henne. Hon tycker dock mycket om att lyssna på faktadaisy samt få undervisning och redovisning genom muntligt framförande.
Hennes lyft kom först på Universitetet där hjälp fanns att få med både inläst material och anteckningshjälp, varför finns ej detta på grundskolan, varför uppfattas ofta sådan hjälp som FUSK?
Efter en god sushilunch var det dags för Inge-Gerd Hemmingsson. Hon påpekar att specialister behövs, föräldrar kan ej överta ansvaret för läs och skrivutveckling av sina barn. Finns specialister att tillgå?
Dessa barn behöver specialiserad träning som utgår från individens svårigheter och styrkor. Hon talade även om åtgärdsprogram och hur man skriver i dessa. Man kan tex. inte skriva att barnet ska träna att läsa fortare för att det läser långsamt, viktigast är istället att utreda VARFÖR barnet läser långsamt. Vari finns problemet?
Nu dags för mitt skötebarn - Prov och bedömning för elever i läs och skrivsvårigheter, denna gång specifikt om att anpassa Nationella Proven. Roger Persson från Skolverket går igenom vad man får och inte får.
Här är finns ett stort dilemma, det är nämligen helt upp till pedagogen att avgöra om eleven har någon funktionsnedsättning och därav välja lämplig anpassning som ändå prövar vad som är menat att pröva. Detta är supersvårt, om jag får säga det själv. Pedagogen som oftast inte är utbildad i funktionshinder ska se elevens problematik och avgöra när svårigheterna blir så stora att man kan kalla det en funktionsnedsättning.
Och vad är läs- och skrivsvårigheter? Ingen diagnos behövs, och Skolverket har själva ingen lista över "godkända" funktionshinder. Det kan vara så mycket mer än dyslexi som skapar läs- och skrivsvårigheter, jag tänker på tal och språknedsättningar, koncentrationsproblematik, utvecklingsstörning, syn och hörselnedsättningar och förmodligen mycket mer. Jag anser ansvaret är för stort och svårt, hur duktig man än är som lärare, här behövs hjälp av specialister så att elever får den hjälp de har rätt till.
Roger försöker även förklara varför elever ej får lyssna istället för att ögonläsa text när läsning är jobbigt, då det ändå är innehållet som är det viktiga. Han säger att han är rädd för att skolor slutar att undervisa i läsning om de säger att detta är ok vid ett nationellt prov.
Upplyftande är att lärarenkäter visar på att 2/3 anpassar provet någon gång för sina elever, det innebär att pedagoger känner till att det behövs. Vanligaste anpassningarna enligt enkäterna är längre tid samt uppläsning av instruktioner. Själv undrar jag om hur det är med datorstöd, tror att mycket finns att utveckla där när det gäller prov och bedömningssituationer. Något vi på Mediacenter i Umeå förhoppningsvis får bidrag till att arbeta mer med ;)
Dagen avslutade jag med att lyssna på Kompetensutvecklarna kerstin-kerstin.se
Om hur mycket en med läs och skrivsvårigheter behöver träna, träna mer än andra på att läsa, få specialisthjälp att utvecklas, hjälp med kompensatoriska hjälpmedel som eleven också behöver träna på för att lära sig hantera. Om att HELA SKOLAN behövs enade för att hjälpa dessa elever till en framgångsrik skolgång.
De avslutade med den fina frågan; " Vad i min verksamhet behöver förändras för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska kunna nå goda resultat".
Nu vila inför dag 2
Trött, kom jag in till mässans inledning (reste kl 06.00 från ett regnigt Umeå), piggnade fort till när docent Lars Melin förklarar hur osammanhängande en läsning egentligen är. Visade på hur många börjar läsa, ej i början av en text utan längre ner och sedan hoppar framåt för att stanna länge på felstavade ord. Han visade på hur komplext läsandet är och hur enormt mycket vi läser mellan raderna för att skaffa oss en helhet av en text. Det är detta som gör läsning så svårt menar Lars. Han påpekade även att det finns så många fler med läs- och skrivsvårigheter än "bara" dyslektiker tex poor readers och män som inte tycker om att läsa...., anledningen att dyslektiker uppmärksammas mer är att de är den grupp som är bäst organiserade....
Inger Tinglev från Skolverket, ansvarig för ncs (Nationellt Centrum för Språk, läs och skriv) berättade om deras uppdrag att bla "kartlägga, sammanställa och sprida information om aktuell forskning om och praktiska erfarenheter av arbete med språk-, läs- och skrivutveckling samt läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi ". Läs mer på ncs hemsida.
Inger Rålenius, Skrivknuten, FMLS, berättade om hur hon som dyslektiker (inte lat och dum) upplevde skolan, om att få diagnos vid 27 års ålder och att läsa som en 10-åring. Hon beskriver hur all kraft går till avkodning och gör att läsningen blir så engerikrävande, där sedan ingen energi finns kvar till att minnas och förstå innehållet. När det gäller stavning så är hennes teknik att lära in stavning som det stavas ej som det låter tex generad som ge-nerad ej sche-nerad.
I engelska blir knowledge lätt nollech om man ej får använda Spell Right. Samt menar hon att det inte går att "höra" om det ska vara dubbelteckning eller ej, som en del lärare tror. Att forska själv genom läsning går inte för henne. Hon tycker dock mycket om att lyssna på faktadaisy samt få undervisning och redovisning genom muntligt framförande.
Hennes lyft kom först på Universitetet där hjälp fanns att få med både inläst material och anteckningshjälp, varför finns ej detta på grundskolan, varför uppfattas ofta sådan hjälp som FUSK?
Efter en god sushilunch var det dags för Inge-Gerd Hemmingsson. Hon påpekar att specialister behövs, föräldrar kan ej överta ansvaret för läs och skrivutveckling av sina barn. Finns specialister att tillgå?
Dessa barn behöver specialiserad träning som utgår från individens svårigheter och styrkor. Hon talade även om åtgärdsprogram och hur man skriver i dessa. Man kan tex. inte skriva att barnet ska träna att läsa fortare för att det läser långsamt, viktigast är istället att utreda VARFÖR barnet läser långsamt. Vari finns problemet?
Nu dags för mitt skötebarn - Prov och bedömning för elever i läs och skrivsvårigheter, denna gång specifikt om att anpassa Nationella Proven. Roger Persson från Skolverket går igenom vad man får och inte får.
Här är finns ett stort dilemma, det är nämligen helt upp till pedagogen att avgöra om eleven har någon funktionsnedsättning och därav välja lämplig anpassning som ändå prövar vad som är menat att pröva. Detta är supersvårt, om jag får säga det själv. Pedagogen som oftast inte är utbildad i funktionshinder ska se elevens problematik och avgöra när svårigheterna blir så stora att man kan kalla det en funktionsnedsättning.
Och vad är läs- och skrivsvårigheter? Ingen diagnos behövs, och Skolverket har själva ingen lista över "godkända" funktionshinder. Det kan vara så mycket mer än dyslexi som skapar läs- och skrivsvårigheter, jag tänker på tal och språknedsättningar, koncentrationsproblematik, utvecklingsstörning, syn och hörselnedsättningar och förmodligen mycket mer. Jag anser ansvaret är för stort och svårt, hur duktig man än är som lärare, här behövs hjälp av specialister så att elever får den hjälp de har rätt till.
Roger försöker även förklara varför elever ej får lyssna istället för att ögonläsa text när läsning är jobbigt, då det ändå är innehållet som är det viktiga. Han säger att han är rädd för att skolor slutar att undervisa i läsning om de säger att detta är ok vid ett nationellt prov.
Upplyftande är att lärarenkäter visar på att 2/3 anpassar provet någon gång för sina elever, det innebär att pedagoger känner till att det behövs. Vanligaste anpassningarna enligt enkäterna är längre tid samt uppläsning av instruktioner. Själv undrar jag om hur det är med datorstöd, tror att mycket finns att utveckla där när det gäller prov och bedömningssituationer. Något vi på Mediacenter i Umeå förhoppningsvis får bidrag till att arbeta mer med ;)
Dagen avslutade jag med att lyssna på Kompetensutvecklarna kerstin-kerstin.se
Om hur mycket en med läs och skrivsvårigheter behöver träna, träna mer än andra på att läsa, få specialisthjälp att utvecklas, hjälp med kompensatoriska hjälpmedel som eleven också behöver träna på för att lära sig hantera. Om att HELA SKOLAN behövs enade för att hjälpa dessa elever till en framgångsrik skolgång.
De avslutade med den fina frågan; " Vad i min verksamhet behöver förändras för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska kunna nå goda resultat".
Nu vila inför dag 2
måndag 12 oktober 2009
ADHD - påminnelser
Påminnelser genom mobil enhet
Funktionshinder som tex. ADHD kan skapa svårigheter att strukturera sin vardag. Med hjälp av en mobil eller en handdator så kan man få hjälp att minnas var och när man ska vara genom olika system för påminnelser.
Själv använder jag mig av Google Calender som jag synkat ihop med min mobil genom programmet Goosync. Detta gör att jag får ljudpåminnelser en stund före varje ny händelse som jag lagt in, samt kan se i min mobil var jag ska vara och vad jag ska göra. Detta rekommenderar jag varmt för alla som jag själv har mycket att komma ihåg, men är speciellt bra för personer med ADHD-problematik.
Pia Nyström berättar hur viktigt hennes handdator är för henne, läs hela artiken här.
Bild från flickr.com, by Irish Typepad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)