Problemråden är förutom långa köer till utredningar bristande stöd i klassrummen, mest stöd gavs utanför klassrummet och det särskilda stödet som gavs var i endast ett fåtal skolämnen. Ett annat problem är att alternativa verktyg används i för liten utsträckning och att lärarna är i behov av mer kompetensutveckling angående stödåtgärder.
Jag såg på ett intressant inlägg i svt om en flicka med dyslexi som sa att hon fått datorstöd men att många lärare hon mötte inte själva hade kompetens i dessa program vilket innebar att hon inte fick det stöd hon behövde. Detta är intressant, jag jobbar själv hårt med detta i Umeå, att ALLA lärare ska ha kännedom och helst kompetens i våra alternativa verktyg. Det räcker inte att specialpedagogen har kunskap om våra alternativa verktyg, även lärare i klassrummet måste ha dessa kunskaper för att kunna väva in verktygen som en naturlig del i sin undervisning. Det kan inte vara så att elever med datorstöd inte ska få hjälp med det verktyg de använder. Men hur gör vi då, lärare idag har en enorm arbetsbörda, de ska individualisera för samtliga elever vilket inte tiden räcker till. När man har en elev som behöver stöd då behöver man även själv stöd som pedagog, detta stöd skulle specialpedagogen kunna ge lärare då de har mer kompetens om olika funktionsnedsättningar och anpassningar. Pedagogen och specialpedagogen bör vara ett team som tillsammans utvecklar en hållbar och givande undervisning.
Jag är glad att vi har många skoldatatek i Sverige som arbetar för fullt med att stödja elever och pedagoger att finna inkluderande verktyg för anpassad undervisning :)
