söndag 30 januari 2011

I rymden finns inga känslor och aspergers syndrom

Angående asperger så måste jag erkänna att jag har så svårt att stava det rätt, inte heller kunde stavningsprogrammet i Word hjälpa mig, men jag hoppas jag lärt mig nu :-

Äntligen har jag sett filmen, I rymden finns inga känslor som handlar om Simon som gärna talar om att han har aspergers syndrom och inte vill bli berörd.



Under filmens gång skrev jag ner saker om Simons sätt att vara...

Schema för allt, vem som ska göra vad.
Tycker inte om förändringar.
Tycker inte om beröring.
Har inga kompisar, förutom sin bror..
Svårt att förstå och tolka ansiktsuttryck som glad, arg osv.
Allt är tidsplanerat.
Svart eller vitt.
Mäter mängden schampo.
Förstår inte när man leker med ords innebörd tex "tid är pengar", tid är tid o pengar är pengar.
Samma mat varje dag.
Tycker bara om runda saker.
Faktafokuserad.
Allt på sin plats, ordning o reda.

Helt enkelt var Simon lite egen och älskvärd i sin roll som en ung man med aspergers syndrom. Jag har googlat runt lite och upptäcker att det finns inlägg som ger beskrivningen av en med asp i filmen både ris och ros. Många tycker att dragen av asp är överdrivna en del tycker det dock är bra att diagnosen uppmärksammas för att skapa mer förståelse.

Jag vill lära mig mer om hur det är att ha asp, hur man upplever världen runt sig och andra människor. Det verkar dock vara svårt för många med asp att tolka andras känslor vilket måste vara jobbigt. Jag såg dock att det fanns ett progam som man kan träna ansiktsuttyck med, det heter Repusle/Emory.

5 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag är en tjej på 21 år som har diagnosen AS och har dessutom träffat flera andra med diagnosen. Alla som har AS är individer och är väldigt olika. Jag kan direkt säga att filmen ger en väldigt överdriven bild och riskerar att skapa än mer fördomar om AS. En vanlig fördom är t ex att bara för att man har en diagnos så har man svårt för sig. Vilket inte är fallet med AS.

    Ganska ofta är det ju så att det inte syns på en individ om den har AS. Ja, det stämmer att med AS saknar man ofta förmågan att naturligt förstå visa känslor och uttryck.Utan istället måste man träna sig i att förstå vad känslor och uttryck innebär. Dessutom är det så att visa med AS inte tycker om beröring, men det finns även ett flertal som inte upplever något obehag alls vid beröring. När jag själv var yngre tyckte jag inte om kramar och liknande, men allt eftersom jag blivit äldre har mycket av mina svårigheter vuxit bort. Samtidigt kan det bero på att jag accepterat mina svårigheter och valt att gå vidare i livet. Jag har lärt mig för att komma vidare i livet måste jag våga utmana mina egna svårigheter och välja vägar som kan hjälpa mig utvecklas. T ex hade jag svårt att klara av att åka kollektivt när det var mycket människor omkring mig eller att sitta i en fullsatt restaurang.Vilket jag i stort sett inte har några problem med alls idag. Man kan säga att jag blev trött på att försöka fly undan sånt som jag upplevde som obehagligt.

    Dessutom har jag aldrig haft alltför mycket rutiner.Jag tror att bara man får förståelse och stöd, samt har viljan att utvecklas så kan man det. Idag bor jag sedan några år tillbaka själv och är helt självständig. Samt att jag pluggar på högskola sedan ett halvår.

    SvaraRadera
  2. Annika A Davidsson4 februari 2011 10:28

    Tack Sanna för din berättelse! Du har varit stark och utmanat dig själv vilket gett resultat. Jag kan jmf det med mig själv. Jag har alltid varit rädd för att tala i stor grupp, samtidigt som jag känner att jag haft mycket att säga och att det hindrat mig. Jag blev också less på att min rädsla skulle stoppa mig. Jag har utmanat mig själv genom att tala inför grupp och idag gör jag det ofta och inför mycket stora grupper av pedagoger och det är så härligt att känna att man växer, eller hur Sanna!
    Jag undrar om du har några hjälpmedel att rekommedera, något som hjälp dig i skolan eller i vardagen tex. kalender, uttrycksbilder, dator eller annat????// Annika

    SvaraRadera
  3. Hej hej,

    Hamnade här genom blogghoppning. Ska återkomma och läsa. Nu ville jag mest tipsa om extramaterialet till filmen, en tiominuters liten dokumentär med intervjuer av riktiga aspergare. Informativ, trevlig och rolig är den, tycker iaf jag (fast jag är antagligen partisk då jag känner flera som medverkar).

    http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=58224

    SvaraRadera
  4. ...tycker det är dumt att den som ser filmen inte får veta att det faktiskt finns olika "grader" av asperger....

    SvaraRadera
  5. Har inte sett filmen, den verkar mest handla om fördomar. Jag kan säga att personer med AS kan vara precis tvärtemot schablonbilden, dvs extremt bra på att läsa av och tolka andra människor. Om detta finns mycket lite kunskaper i samhället och Du i din position på Elevhälsan borde verkligen sätta dig bättre in i vad AS verkligen är. Jag rekomenderar Dig att ta del av forskningningsinriktningen "The Intense World Theory" Markram, som bygger på att personer med AS/autism har ett överskott på känslor och inte som man förr trott, ett underskott. AS handlar framför allt om en överkänslig perception som får olika konsekvenser som extrem trötthet etc, beroende på överstimulering. Jag råder Dig att läsa på.

    Kristina

    SvaraRadera